vart är mitt hopprep?

en sjuårings största bekymmer. jag vill vara lite igen, på något sätt. vad livet var lätt då, de borde iallafall varit de. nu känner jag för mycket, tänker för mycket och förstår. även om jag tänkte mycket förut så tror jag inte att jag förstod, inte på samma vis i vilket fall, men nu gör jag det. och allt blir så mycket svårare och jobbigare. eller nej. förresten. jag kommer aldrig förstå varför vi två blev två igen istället för att förbli en eller att du aldrig mer kommer göra världens godaste kroppkakor till mig när jag fyller år mormor. nej du missade just min tjugoårs dag. och jag kommer aldrig förstå varför.
även om jag förstår eller inte, nu eller då så var livet bra mycket enklare att leva förut. om det gick att önska tillbaka livet till barnsben, då att hopprepet var försvunnet, var mitt största bekymmer, då skulle jag göra de på en gång. och kanske tusen gånger om.
Publicerat i Allmänt